Enkel knivkunskap.

Dagens kniv är världens första multi tool. Den är i grunden tre stenåldersverktyg sammansatta till ett enda verktyg. En spets att göra hål med, en böjd vass egg att flå, skrapa hudar och skära i skinn med, och en rak egg att stycka kött med, (kort beskrivet). När metaller började användas satte man ihop dessa tre verktyg till ett enda verktyg. Ganska snabbt blev detta nya verktyg designat av sina användare här i Skandinavien till ett blad på ca 10 cm, en medium buk och en medium spets.

Våra knivar i Skandinavien ser fortfarande ut på detta sätt, en spets att penetrera med, en svängd del av bladet (buken) att skära och skrapa med och en rak egg att stycka med. Våra knivar är alltså tusentals år gamla och alla våra förfäder sedan ca 1.500 år tillbaka har använt i princip samma typ av kniv som du använder – och därmed deltagit i designen av bladets form. Redan på vikingatiden fanns alltså det vi idag kallar för Morakniv. Alltså en allroundkniv att bära i bältet för dagligt bruk designad för att klara det mesta.

Beroende på vad knivar skall användas till ser dess blad ut på olika sätt. En fiskkniv har en mycket vass spets och en liten buk. En jaktkniv har en trubbig spets och en stor buk, osv. Om spetsen är spetsig innebär det att buken är liten. Om spetsen är trubbig så innebär det att bladet har en stor buk. Designa ett knivblad med penna och papper så ser du vad jag försöker förklara.

En jaktkniv behöver en stor buk eftersom det är buken man använder när man t.ex flår en älg. Man kan alltså inte flå en älg med en fiskekniv eftersom en sådan har en mycket liten buk. På samma sätt kan man inte använda en jaktkniv att rensa fisk med eftersom spetsen är så trubbig att man har svårt att penetrera fiskskinnet med den. Knivar är alltså mycket specialiserade.

När man designar ett knivblad så samverkar alltså bladets spets med bukens storlek och form = man kan alltså läsa ett knivblad och se vad det är avsett att användas till att göra. Den raka delen på eggen är till för att skära/stycka med. Längden på denna del av bladet visar vad bladet är till för att skära/stycka. (En jaktkniv för älg har längre rak egg än en jaktkniv för rådjur, osv – men bukens stora kurva är ungefär densamma för att kunna flå på ett bra sätt).

Det finns många olika typer av knivar. Varje kniv har oftast en alldeles egen uppgift att lösa. En skomakarkniv löser skomakarens problem, en elektrikerkniv löser elektrikerns problem, en fiskekniv fiskarens problem, en jaktkniv jägarens problem, kirurgen har sina knivar, osv.. Om de byter knivar med varandra skulle ingen av dem kunna jobba på ett bra sätt, kanske inte alls.

Enligt min uppfattning så är det alltså viktigt att man har klart för sig att knivar kan se ut på hundratals olika sätt och att det finns tusentals variationer på varje typ av kniv – och att de alla har var sin alldeles egna uppgift att lösa.

Jag tror också att det är viktigt att förstå att knivproducenter lever av att producera knivar och att de konkurrerar med varandra genom att ge ut nya modeller av knivar, med ny bladdesign, nya handtag och ”nya” typer av eggar.

En hel del av dessa knivar är rena skrivbordprodukter designade av någon som troligtvis aldrig använt en kniv. Principen är enkel när det gäller köksknivar, alltså samverkan mellan spets och buk samt sedan längden på den raka eggen – men sedan kommer själva designen in för att göra kniven snygg och attraktiv för köparen.

Ibland blir detta en liten katastrof för knivens funktion. T.ex handtag designade så att det knappt går att slipa kniven intill handtaget osv. Även handtagens form kan bli väldigt konstnärliga och vackra – men deras grepp kanske inte är det bästa greppet.
Allt detta görs för att sälja så många knivar som möjligt – och för att försöka konkurrera ut andra knivtillverkare.

Andra knivar designas mer omsorgsfullt och knivens funktion är det viktiga. Den konstnärliga designen får alltså inte gå ut över knivens funktion. Man tänker på hur kniven skall kunna slipas, att handtagets material skall vara hållbart och tåligt osv.

Knivtillverkare använder sig också av olika stålsorter till sina knivar och stålsorterna blir ibland en del av deras marknadsföring – och prisbilder. Ett nytt ovanligt stål med ”superegenskaper” blir naturligtvis dyrt i inköp… Det kommer nya stålsorter mer eller mindre dagligen så denna källa till att ta ut högre priser är outtömlig – och alla har de ”superstål”.

Den vanligaste kniven som folk använder idag är nog vår gamla allround kniv, alltså Morakniven i någon av dess olika modeller. Ett tunt parallellt knivblad på ca 10 cm med en rak mycket vass egg i ca 10 -11 grader per sida. Det är vår mycket gamla bälteskniv som alla människor burit i sina bälten sedan långt före vikingatid. Den har Mellanstor buk, mellanvass spets och en ca 5-6 cm rak egg.

Jag brukar beskriva denna kniv som så att den är inte bra till någonting – men den duger till allt – precis vad en allroundkniv alltså skall klara. Det är också därför just denna bladdesign har överlevt i tusentals år ganska oförändrad.

Många har försökt ”förbättra” den – men den ser fortfarande likadan ut eftersom den faktiskt är fulländad redan för tusen år sedan och utexperimenterad av massor av generationers knivanvändare, alltså människor som använde kniven dagligen i hela sitt liv. Många miljoner människor har använt den – och godkänt den.

Allrondkniven är också den kniv som förknippas med Skandinavien och dess egg brukar kallas för ”Scandinavian grind” och betraktas som extremt vass.



Våra förfäder var bönder och jägare/fiskare. Man täljde mycket i trä och man styckade både djur och fisk, därav bladformen, den dög till alla olika typer av jobb – men en fiskkniv arbetar lättare, en jaktkniv styckar bättre och en träsnidarkniv arbetar bättre i trä – men allroundkniven dög till att utföra det akuta jobbet – och den hängde ju alltid i bältet och var med överallt just för detta ändamål.

Vad folk normalt inte vet är att hemma hade man andra knivar, massor av andra knivar och massor av olika yxor. Man byggde sina hus själv, gjorde möbler, muggar och tallrikar själv, man gjorde i princip allt själv - och för att kunna göra detta krävdes olika specialverktyg.
Emil stängdes in i ”snickarboa” och kunde tälja alla sina figurer, i snickarboden fanns alla verktygen för att kunna tälja och snickra det som behövdes på varje gård. Vi var ett täljande och snickrande folk. Därför ser våra knivar ut som de gör än idag – med massor av moderna variationer – mer eller mindre funktionsdugliga.

Min erfarenhet är att många människor inte har denna grundläggande kunskap om knivar och knivars funktion samt om knivens historiska bakgrund. Ofta tänker man inte på att vi alla äger ca 25-50 knivar. Vi använder dem till olika saker – men ofta reflekterar vi inte på varför en smörkniv, som alltså är just en kniv, är designad som den är – till att breda smör på en smörgås. En smörkniv behöver ingen spets = buken är mycket stor och toppen mer eller mindre rund, smör är mjukt = ingen speciell egg behövs.  Men likafullt är en smörkniv en kniv.

Vi äter fortfarande med knivar men har speciella bordsknivar till detta idag, förr använde var och en sin egen bälteskniv till detta. De första bordsknivarna hade en mycket vass spets men denna spets började försvinna i slutet av 1700 talet och idag har bordskniven ingen spets alls = man kan vara trygg när man äter…

Vi har minst 1 Morakniv i källaren eller garaget, minst 1 fällkniv, osv. Vi använder alltså många olika knivar i vår vardag – men tänker inte så mycket på det – och vi översätter det inte till en grundläggande knivkunskap eftersom vi kanske inte ens ser en smörkniv eller bordskniv som kniv längre...

Knivintresserade finns det gott om runt om i världen. Det finns många ”knivfreaks” också. Jag har aldrig sett eller hört dem diskutera t.ex. smörknivars design. Oftare då olika former av ”Ramboknivar” eller knivar med svarta blad, stridsknivar, överlevnadsknivar osv. Där finns massor med åsikter - och alla verkar vara experter – men hur många har använt knivar för att överleva? I strid? Eller kutat omkring i mörkret med blad som inte reflekterar månens sken i ett skarpt läge? Inte många. Om ens någon…

Min erfarenhet är att de som verkligen har denna erfarenhet, de deltar inte ens i dessa debatter eftersom deras erfarenhet förskräckte, de bär den inom sig för resten av livet.
Jag har också lite svårt att se grabbarna i sina kamouflagebyxor stå och diskutera bukens form på smörknivar och hur de skulle kunna förbättra dess design så att smörknivens funktion blev effektivare och mer kraftbesparande…

Vana jägare kan oftast sina knivar och pratar inte så mycket om dem eftersom de ser sina knivar enbart som verktyg. De är mer intresserade av hur man slipar dem på bästa sätt så att de håller för att helst både flå och stycka – och gärna då både ko och kalv efter varandra utan att behöva slipa kniven under arbetets gång. Ungefär som jag kan tänka mig snickare diskutera vikten på sina hammare och hur stor slagytan verkligen behöver vara – samt hur hög/låg vikten på en hammare skall vara för att man skall kunna slå i ett högt antal spik per dag på ett lutande tak.

Andra jägare köper knivar för 5000 kronor – och ett litet grovt fickbryne för 10 spänn…

Den bild jag har fått under 50 års liv med knivar och slipning är att de som verkligen använder knivar sällan pratar om knivar eftersom kniven för dem är ett verktyg bland andra verktyg. Däremot kan de prata verktygets funktion och eggens form och slipvinkel - kontra eggens hållbarhet mot slitage.

Hur många allvarliga och djupa diskussioner har ni hört om skiftnycklar? Finns det föreningar eller forum för skiftnycklar – eller hammare? För knivar finns det massor av föreningar – och ett oändligt antal åsikter om hur de skall utformas. Samtidigt är det få människor idag som verkligen använder knivar…

Knivmakare är kunniga på att maka knivar, det vill säga skafta dem på ett både snyggt och ergonomiskt bra sätt. De flesta köper sina knivblad färdiga. Några knivmakare tillverkar och designar sina egna blad och de designar ofta sina blad efter kundens önskemål, en jägare kan alltså beställa en jaktkniv designad för just den typ av vilt han jagar.

Knivmakare kan maka och designa knivar som är riktiga konstverk. Många har ögon för design som man bara drömmer om att själv ha. Sådana knivar hänger man på väggen eller förvarar i kassaskåp – och det finns inga fel med det eftersom de är konstverk och utsökt gjorda – samt värda varenda krona! Andra knivmakare makar bruksknivar, alltså knivar man använder. Även bruksknivarna är oftast utsökt designade – och deras design går aldrig ut över deras funktion.

Att vara knivmakare innebär inte alltid att man är bra på slipning – inte heller att man är bra på att använda knivar – men man är bra på att maka knivar. Men, de flesta knivmakare jag träffat under årens lopp brukar veta vad de talar om även när det gäller slipning och knivanvändning.(På samma sätt vet inte alltid en urmakare vad klockan är – eller hur)?

Köper du ett handgjort knivblad från en knivsmed så fråga vilken slipvinkel eggen har, alltså hur många grader eggen håller. Ytterst få kan svara på den frågan, svaret blir förvånansvärt ofta:  ”det blir som det blir”. Knivbladssmeder är oftast mer för själva designen av bladet än för bladets funktion. Detta är inte negativt på något sätt, knivsmeden har som förutsättning att du slipar om hans blad till det du skall använda kniven till att utföra. Han gör alltså en för honom allroundegg på sina blad – det är din uppgift att ta fram den egg du själv vill ha.

Baskunskapen enligt ovan är alltså spetsens och bukens former och att de är beroende av varandra och att den raka eggens längd är anpassad till vad kniven skall stycka.

• Att det finns flera tusen olika typer av knivar och att de alla har en speciell uppgift att lösa, att allround knivar skall lösa en väldigt stor mängd av uppgifter och att de klarar detta - med lite mer ansträngning - och mer tid än vad specialknivar gör.

• Att det finns många rena skrivbordsprodukter som skall sälja bra på sin design eller sitt nya ”superstål” – och att många av dem fungerar dåligt som knivar.

• Att en smörkniv faktiskt också är en kniv – med specialuppgift.

• Att man kan läsa ett knivblad genom att studera dess form, bladtjocklek samt eggens form och vinkel.


Priset på en kniv talar absolut inte om hur bra kniven fungerar i köket, i skogen, eller på fjället.

*


I Svenska språket har vi ett enda ord för egg = egg. För att förklara olika delar av en egg behövs alltså olika tillägg, t.ex slipegg, brynegg och skäregg – det är de ord jag valt att använda.
Slipeggen är den stora avfasningen som slipas fram, bryneggen är den lilla tunna eggen längst fram som man bryner fram - och skäreggen är den plats där eggens båda sidor möts och som man faktiskt skär med. (Slipeggens båda sidor kan mötas till en skäregg – och bryneggens båda sidor kan mötas till en skäregg).

Jag tycker att detta är enkla ord som dels beskriver eggens fysiska del samt hur man slipar/bryner/skär med respektive del av eggen.
    
Knivar har olika bladtyper. De två vanligaste är parallella blad och trekantiga blad. Ett parallellt knivblad har två parallella ytor, en på var sida om bladet, t.ex Moraknivar.
De flesta köksknivar har trekantiga knivblad, alltså hela bladets sida är i princip en slipegg.
 
En del jaktknivar har tjocka trekantiga blad, därmed har de också mycket breda nackar på bladet. Knivnackar över 1 cm är inget direkt ovanligt - men de flesta ligger under centimetern.

Ett knivblad har alltså en spets, en buk och en rak del. Buken och den raka delen har en egg som består av en slipegg, en brynegg och en skäregg. Bladets form kan vara parallellt eller trekantigt.

Alla knivar, förr i tiden, hade konvex egg eftersom man inte hade några plana slipstenar och för att man slipade alla knivar för hand. Eftersom vi var ett träbearbetande folk behövde vi så raka eggar som möjligt eftersom raka eggar fungerar bäst för träarbete.
Skickligheten var då att få eggarna så lite konvexa som möjligt, målet var att få dem helt perfekt raka. Därför var knivar för finare träarbeten ganska små med blad på bara några centimeter. Se dagens täljknivar så ser ni vad jag menar. Har du aldrig använt en täljkniv så köp dig en och använd den – du kommer att få minst en AHA-upplevelse – så skall knivar för finare träarbeten fungera!

Konvexa eggar är bra och hållbara eggar för normalt bruk, speciellt på en allroundkniv är en svagt konvex egg perfekt – så vanligt folk hade inga problem eftersom alla eggar som slipas för hand automatiskt blir konvexa.

När den roterade slipstenen uppfanns - uppfanns också skålslipningen, alltså slipeggen blev skålformad (konkav) och detta blev högsta mode och var en kvalitetshöjning eftersom man för första gången kunde slipa med verklig kvalité och få fram en perfekt slät yta på eggen. Det gjorde det också enklare att få en rak och fin brynegg. Slipstenens storlek avgjorde hur konkav eggen blev. Eggen blev naturligtvis tunnare, vassare – men också bräckligare eftersom det var mindre material i eggen. Brukskniven berördes inte av detta, den hade fortfarande konvex egg.

Först i senare tid kom plana slipstenar som behöll sin form hyggligt – och vars yta på olika sätt kunde hållas plana, därmed kom också den plana, flata, raka eggen. Det är den svåraste typen av egg att slipa - om man vill behålla den raka eggen alltså.

Problemet var oftast brynet eftersom det var ”mjukt” och det blev en ”hängmatta” (konkavt) ganska snabbt – och man kan inte få fram en rak egg - med ett konkavt bryne.

Den mänskliga handen klarar inte att slipa en kniv med lägre än 3 graders variation av slipvinkeln, där ligger problemet. För att behålla den raka eggen absolut rak måste man använda ett slipstöd, alltså ett stöd för slipvinkeln – och brynet måste också vara 100% plant – då blir också eggen 100% plan.

Varje år träffar jag ett antal människor som påstår att de kan slipa en rak egg för hand och bibehålla dess rakhet – och att de kan göra detta gång på gång. Jag har dock aldrig sett det utföras (många har försökt visa hur de gör) och de ”raka” eggar jag mätt upp efteråt har samtliga varit konvexa.

Alltså, rak egg, konvex egg och skålslipad egg, det är tre olika typer av eggar som alla tre har olika skäregenskaper genom att eggens profil ser ut på tre helt olika sätt.

Skålslipade eggar har sett sin bästa tid, från att ha varit den dominerande eggtypen under en tidsperiod börjar de nu nästan bli sällsynta. Dom är vackra att se på – men svåra att slipa för en normalperson. Man måste lämna in dem för slipning hos ett proffs. Eller - ha en egen vattenkyld långsamt roterande slipsten i rätt storlek hemma.

Efter samma princip lämnar man så småningom in sina raka eggar för slipning (om man slipar för hand) eftersom de för varje gång man slipar blir allt med konvexa tills de, hur man än slipar dem, inte fungerar speciellt bra. (Eggens penetrerar inte materialet trots att eggen i princip är vass). Ett proffs måste då slipa om eggen så att den blir rak igen. Slipar man med slipstöd så inträffar alltså inte denna situation.

Konvexa eggar är redan konvexa. Därmed är de faktiskt enklare att underhålla eftersom våra händer är perfekta för just det. Ansträng dig att slipa fram en rak egg på dem - så blir de perfekt konvexa. – men - den konvexa kurvan kommer sakta men säkert att växa till dess det är dags igen för ett proffs att slipa om eggen så att kurvan blir rätt. Det går inte att undvika. Hur lång tid det tar beror på hur mycket du använder kniven = hur ofta du slipar den. För de som använder sina knivar mycket är detta ett stort problem – för de som använder sina knivar lite är det ett litet problem. Vissa kommer inte ens att se detta problem eftersom de använder sina knivar så lite att de aldrig ens mött problemet.

Det finns två huvudtyper av yxor, snickaryxa och fällyxa. En snickaryxa har en rak egg, en fällyxa har en konvex egg.
Om den konvexa eggen är för lite konvex fastnar yxan i trädet man vill fälla – och den sitter som en kil hårt fast i trät.
Om den konvexa eggen är för mycket konvex så studsar yxan mot trädet och går inte ens in i virket.
Om yxans egg är perfekt konvex går yxan djupt in i trädet – och studsar sedan ut igen så att man kan arbeta med en jämn kraft för att på kortast tänkbara tid, med så lite ansträngning som möjligt – kan fälla trädet. Då har alltså den konvexa eggen en perfekt konvex sfär för sitt användningsområde.

Konvexa eggar på knivar fungerar efter exakt samma princip. När den konvexa eggen blir allt för konvex fungerar inte dess egg även om eggen är vass. Den är för brant för att kunna penetrera materialet.

En snickaryxa har rak egg eftersom den hugger längs med träfibrerna. Den är egentligen en stor tung kniv som kan avverka mycket material snabbt. En fällyxa skall hugga tvärs träfibrerna, därför måste den vara konvex – annars fastnar den hårt.

En klyvyxa som man klyver ved med behöver inte ens vara speciellt vass eftersom den använder i första hand fart, i andra hand tyngd och är kilformad för att tvinga isär träfibrerna genom sin branta kilform. Den bryter alltså isär mer än den hugger. Den behöver inte ens vara vass för att klara sin uppgift.
(Det finns hundratals olika former på yxor eftersom den, och kniven, är våra absolut äldsta verktyg som fortfarande är i bruk).

Alla eggverktyg har en speciell funktion, alltså ett problem som de skall lösa. En hyvel skär tunna spån ur trä och dess plana undersida medför att ytan blir plan. Yxor hugger antigen längs med eller tvärs träfibrerna och deras egg avgör deras användningsområde. Stämjärn har små eggar som medför att de kan användas på många olika sätt, antingen ett mycket fint och tunt skärarbete – eller också ett stort avverkande med hjälp av en träklubba som man slår på stämjärnets handtag med – samt allt däremellan – och deras slipvinklar är alltså beroende på hur man använder dem. Det finns massor av olika typer av stämjärn, i alla bredder, former och storlekar. Beroende på hur hårt virket är använder man stämjärn med olika slipvinklar. Mjukt trä kan ha låga slipvinklar, hårt trä måste ha högre slipvinklar. Använder jag träklubba på dem måste slipvinkeln vara ännu högre. Knivar fungerar på samma sätt.

Eggverktyg är en mycket stor grupp verktyg – och vart och ett av dem måste slipas på ett visst sätt för att framhäva deras speciella egenskap och verksamhetsområde – och slipas beroende på HUR de används.

Den svåraste typen av egg att slipa är skäret på isborrar. Denna typ av skär har tre dimensioner på eggen, de är svängda, skruvade och eggens slipvinkel förändras längs med eggen, flack i ena änden, brant i andra. (En knivegg har bara 1 dimension på sin egg).

Eggar är alltså ett mycket stort och omfattande ämne, ibland kallad ”vetenskap” av de som håller på med det yrkesmässigt.

Det tar 7 års utbildning att lära sig ett yrke.
Dessa 7 år delas in i tre olika stadier.
1. kännedomsstadiet, 3 år
2. kunskapsstadiet, 2 år
3. insiktsstadiet, 2 år

Problemet är att när man är i slutet av kännedomsstadiet kan man så lite - att man tror att man kan allt. Många människor stannar alltså ni sin kunskap just här eftersom de tror att de kan allt – och då är de bara i början på sitt lärande…
Det är då ungdomar kör ihjäl sig eller skadar andra med sin bil, alltså när man haft körkort i 3 år. Då kör man bäst i hela världen – tror man.

Tror du inte på det här?
Hur många år tar det att läsa till läkare? Advokat? Osv. Svar: 7 år.
När fattar nya styrelser eller nya VD:ar flest fel beslut? Svar: efter 3 år i företaget.
Listan kan bli hur lång som helst.


Att slipa knivar är inget undantag. Man måste alltså då och då lämna kniven till proffsslipning när man slipat den själv ett antal gånger – eller skaffa sig ett slipverktyg som behåller slipvinkeln. Det finns inga genvägar inom slipning. Alternativt, man måste lära sig under 7 år för att kunna slipa.

Men, man kan nöja sig med ”att få det vasst” också, det är enklare eftersom det bara är få två de två sidorna av eggen att mötas… (ungefär som att använda spikar, det spelar ingen roll hur stor, eller liten spiken är, bara det är en spik)…


Balansering” av eggen.
När man använder en egg att skära med blir den slöare och slöare till dess den är så slö att man måste slipa den. När man använder kniven blir den alltså slö. Enkelt.
Om man använder en väldigt låg slipvinkel slits eggen fortare än om man använder en brant egg med mer material i eggen. Enkelt.

För att en egg skall hålla längre tid kan man göra eggen konvex = man får mer material i eggen och bakom eggen. Man kan alternativt lägga till en ny lite brantare mycket smal egg, en brynegg, på en kniv med rak egg för att uppnå samma sak. Det är alltså inte någon större skillnad mellan en konvex egg och en flat egg med brynegg.

Bryneggen skall vara ca 2-3 tiondels millimeter bred, det vill säga att när du kan se den så är den färdig. Det är sedan denna egg som du skall bryna för att behålla skärpan.

När du brynt din egg ett antal gånger ökar bryneggens bredd allt eftersom - tills den blir ca 6-7 tiondelar av en millimeter. Då känns kniven slö hur du än bryner den. Då är det dags att slipa slipeggen till dess att bryneggen åter har 2-3 tiondels millimeters bredd – då är kniven vass igen. Slipeggen och bryneggen samverkar alltså med varandra för bästa skäregenskaper. Jag skall återkomma till detta senare.

Bryneggen skall vara någonstans mellan 1-3 grader högre än slipeggen. På denna lilla egg spelar graderna mycket stor roll och det är här du kan anpassa eggen på din kniv så att den passar just dig - och just ditt sätt att använda just denna kniv.

Starta med 2 grader brynegg, alltså 2 grader över den egg du redan har. Sedan använder du kniven så som du tänkt dig och studerar vad som händer. Känner du då att du vill ha kniven lite vassare, ändra till 1,5 - 1 grader och pröva igen. Passar den bra nu - så behåll just 1,5 graders brynegg.

Blir kniven för fort slö? Öka till 2,5 -3 graders brynegg. Genom att balansera bryneggen på detta sätt uppnår man att eggen håller sig vass längre – och man anpassar eggen till sitt eget sätt att använda kniven. Vad du lär dig genom att göra på detta sätt är att nästa kniv (för samma användnings-område) du skall slipa – så vet du exakt hur du skall slipa den = du har lärt dig något viktigt – och den kunskapen bär du med dig resten av livet – och fördjupar den varje gång du slipar.
Jag skall väl tillägga att det är mer eller mindre omöjligt att utföra på fri hand, man måste ha ett slipstöd för att det skall bli hållbart och bra.

En kedja är bara så stark som dess svagaste länk. En egg är bara så stark som dess svagaste parti är. Det innebär att om du ”vinglar” med slipningen så får du svaga partier på eggen, dessa svaga partier är de som först blir slöa – och du vet inte vilken slipvinkel de hade…

Hur ser man svaga partier? Det är lite svårt, men om man med en lupp i bra ljus tittar på en egg rakt uppifrån när man har eggen vänd mot sig och knivnacken från dig, så skall du se en svart rand mellan tvåblanka ytor (bryneggens ytor). Är kniven vass så ser du denna svarta rand. Är kniven slö är randen vit, däremellan finns gråtoner. De grå tonerna ned till vit ton är alltså partier som inte håller samma slipvinkel som den svarta eggen. Ser du blanka ytor så är eggen där platt eller rund och den avger alltså då ljusreflexer.
10 ggr förstoring och bra ljus är en förutsättning för att enkelt kunna se detta = använd en lupp.

Med ett slipstöd får du en absolut rak egg. Man måste anstränga sig mycket hårt för att inte få det. Två raka plana ytor som möts i en låg vinkel = vasst. Med ett slipstöd får du alltså din kniv exakt så vass som du vill ha den. Man måste vara ganska så klantig för att inte lyckas för det enda man gör är att föra brynet fram och åter utmed eggen till dess att ytorna man slipar möts till en skäregg. Ju finare brynen man använder ju vassare blir eggen. Använder man läderbryne (eller strigel) som avslutning så blir det supervasst. Det är alltså mycket enkelt att få en kniv vass om man använder ett slipstöd.


Vad är då vasst?

Ett vanligt sätt att mäta vasshet är att kunna skära hår från armen, alltså ”raka” av hår med kniven.
Nu kan man uppnå minst två saker på detta sätt. 1, raka av hår, 2, ”hair popping sharp” heter det på engelska, vi saknar ord för det på Svenska, men när det är riktigt vasst så ”hoppar” faktiskt håret bort, inte bara faller av alltså. Tyvärr är kniven då så vass att man ofta får små skärsår på huden när man gör det – även om man är mycket försiktig. Det är ett sätt att ”mäta” hur vass kniven är. Jag tycker inte att detta sätt säger speciellt mycket eftersom vi har väldigt olika typer av hår. Hår från huvudet (skallen) är mellan 17 och 100 mikron i diameter. 100 mikron är alltså 600% grövre än 17 mikron. Underarmshår skiljer sig mer – och skägg ännu mer…

Jag brukar använda vanligt skrivarpapper A4. Jag håller kniven stilla med eggen nedåt och lyfter upp pappret mot eggen närmast skaftet och drar sedan pappret mycket sakta uppåt - medan jag samtidigt för pappret lika sakta fram mot spetsen längs med eggen. Kniven skall då skära pappret ända ut till spetsen, pappret skall inte ”fastna” någonstans längs eggen (då är eggen dålig just där) och när pappret är avskuret så skall inget ludd från pappret finnas kvar någonstans på eller längs med eggen. Då är eggen godkänd – enligt min uppfattning. Finns ludd på eggen är det inte godkänt.

Godkänt innebär alltså då att eggens yta är slät och att skäreggen är mycket vass.

Men - en kniv skall bara vara så vass den behöver vara för att lösa sin uppgift. Det är alltså inget självändamål att få en kniv så vass som möjligt. Jag bodde i fjällen under många år. När man bor så har man knivar som verktyg till allt man gör. Mina fjällknivar var 95% vassa brukar jag säga. Det innebär att jag har vassa eggar - som samtidigt är hållbara eggar. Dom tål alltså slitage.



När en kniv är 100% vass, alltså hair popping sharp, så finns inte många molekyler längst ut i eggen = det blir en mycket svag egg. Vass som attan – men den håller inte länge. Så ”vassheten” måste alltså bli en kombination av hur länge man vill att kniven skall vara vass – och hur vass man behöver att den skall vara. Enligt min uppfattning skall en egg bara vara så vass den behöver vara för sin uppgift. En rakkniv skall alltså vara mycket vass för att klara uppgiften med att skära av hår från ansiktet.

Jag tycker att blotta det faktum att det finns rakknivar bevisar att ingen rakade sig med sin bälteskniv – och rakknivar fanns redan på bronsåldern för 3000 år sedan.

Vill du kunna våga ditt liv på dina eggar – håll dem 95% vassa. ( S.k. Överlevnadsknivar skall absolut vara 95% vassa – är de vassare än så överlever man inte eftersom de blir slöa mycket fort.

För att återgå till det jag beskrev ovan, att kunna raka sig med kniven = 100% vass. Raka av underarmshår = 95% vass. Det kan man gå efter som en liten regel – men det är naturligtvis inte hela sanningen. Vi har t.ex. alla inte samma hårtyp… Men rakar du bara dig själv så ger denna metod en fingervisning. Vill du testa med A4 skrivarpapper så skär eggen bra om det inte finns ludd på eggen – men det finns ludd på eggen efteråt så är den 95% vass. Utan ludd 100% vass.

Som ett litet experiment kan du slipa din kniv så vass at du kan raka dig med den (I ansiktet alltså). Raka halva ansiktet. Därefter tar du kniven och täljer med den i mjukt trä under 1 minut – sedan rakar du andra hälften av ditt ansikte. Du kommer att märka att det inte fungerar, eggen har helt enkelt blivit för slö av att den användes i trä... det är just detta det handlar om när jag pratar om 95% vasst. 95% vasst innebär att eggen håller för sin uppgift och du kan använda eggen lång tid innan den blir slö.

Att hålla ett papper och sedan göra en snabb skärande rörelse med kniven kan man göra utan att kniven är speciellt vass så det är en dålig mätmetod. Att eggen skall fastna mot en nagel är en hygglig mätmetod, eggen är då hyggligt vass, ofta tillräckligt vass för t.ex en allroundkniv.

Metoderna för att mäta ”vasshet” är alltså många och skiftande. Hitta en metod som passar just dig och använd sedan alltid den metoden. Då kan du jämföra dina slipningar med varandra.

Konvexa eggar:
Alla konvexa eggar slipas fram för hand. Det finns inga maskiner som kan slipa konvexa eggar, inte hos någon knivtillverkare. Detta medför att det inte finns 2 knivar i samma serie som har exakt samma konvexa egg. Det innebär också att det kan skilja flera grader mellan eggarna i samma serie = man kan inte ens jämföra 2 knivar från samma serie med varandra. När du läser en test av just din kniv och man i testet berömmer dess perfekta egg – så har du inte ens samma egg som den kniv som testades. De har inte ens samma slipvinkel på båda sidorna av bladet…
Detta är naturligtvis en stor nackdel.

Problemet med konvexa eggar är att det inte finns något sätt att mäta dem. Vi kan alltså inte kommunicera konvexa eggar mellan oss. Om vi jämför med raka eggar, dem kan vi kommunicera - om vi har samma knivmärke som håller exakt 8 graders slipvinkel så kan vi jämföra våra knivar eftersom båda håller exakt 8 graders slipvinkel. Vi kan ändra slipvinkeln till 10 grader och testa hur kniven uppför sig. Gillar vi inte förändringen kan vi slipa tillbaka till 8 grader, alltså till utgångspunkten. Det är enkelt utfört - om vi båda kan slipa i exakta grader förstås..

En konvex egg vet du alltså inte sfären (kurvan) på. Eftersom du inte vet var du började kan du inte heller förändra den konvexa sfären och sedan jämföra med den tidigare – och sedan ändra om igen till utgångspunkten om du inte gillade förändringen. Det vet varenda orienterare: vet man inte var man är - hittar man inte till något mål heller…

Man har i århundraden försökt hitta verktyg som kan slipa konvexa eggar. Speciellt yx-tillverkare har haft stora problem med slipning av yxor till en perfekt konvex sfär som medför att yxan studsar ut från trädet igen - så att man kan hugga rytmiskt och effektivt.

Jag funderade över detta och jobbade ett år med att hitta en lösning på detta problem - och jag löste det. En rak styrpinne styr brynet att gå rakt = eggen blir helt plan. En böjd styrpinne styr brynet att göra en kurva över eggen = eggen slipas konvex. Lösningen var alltså mycket enkel.(Det är oftast de enkla lösningarna som är svårast att hitta).
Styrpinnen löper genom en liten ögla som sitter i toppen på en skruv. Genom att höja och sänka öglans position förändrar man den konvexa sfären = lågt placerad ögla = flack konvex kurva. Högt placerad ögla = en brant konvex kurva. Eftersom jag då kan förändra öglans position i mycket små steg (15 hundradelar delar av en grad) så kan jag alltså få brynet att göra vilken konvex kurva som helst = jag kan slipa alla konvexa eggar – och jag kan repetera det!

Jag kan alltså bestämma vilken konvex kurva jag vill ha på mina konvexa eggar, jag kan förändra kurvan uppåt eller nedåt – och slipa tillbaka till kurvan jag startade med. Detta är alltså en lösning på problemet med konvexa eggar – och nu kan två personer som har detta slipverktyg också börja kommunicera sina konvexa eggar = konvexa eggar har kommit upp på samma nivå som raka eggar har befunnit sig på i hundratals år.
(Mitt slipverktyg Chef kan slipa konvexa eggar i exakta grader efter sin gradskala samt samtidigt slipa fram den önskade konvexa sfären i grader).

Musmattemetoden:
Den vanligaste metoden att slipa konvexa eggar är att använda en musmatta eller liknande samt våtslippapper. Man drar kniven med dess nacke först över slippappret samtidigt som man höjer nacken något under själva sliprörelsen. Det säger sig självt att denna metod inte är en precisionsslipning. Det hela blir på ”gehör” och resultatet blir ofelbart att eggen blir mer och mer konvex för varje slipning man utför. Varje slipnings fel adderas med nästa slipnings fel…

Om man slipar sin kniv ofta är detta ett mycket stort problem. Om man slipar sin kniv bara då och då, några gånger per år, är detta ett mycket litet problem. Det hela är alltså beroende på om du är en knivanvändare – eller om du bara använder din kniv då och då.
Förr eller senare måste du lämna in kniven hos ett proffs för slipning tillbaka till en flackare konvex kurva.

Har du ett slipverktyg som har en böjd styrpinne så kan du alltså slipa eggen hur många gånger som helst utan att sfären förändras alls = du bestämmer över din egg - inte tvärtom. Det är en klar fördel eftersom din kniv får ett betydligt längre liv och eftersom du slipar eggen i exakt samma sfär varje gång, tar du bara bort minimalt med material från bladet.

Slipa yxor.
Yxor finns med två olika typer av eggar, rak- och konvex egg. Problemet med att slipa yxor har jag berört ovan.
Det finns inget slipverktyg som kunde slipa yxor och problemet med den rätta konvexa sfären var stort. Det var även ett stort problem att hålla en rak yxegg rak.
Därför konstruerade jag ett slipverktyg speciellt för yxor. Detta slipverktyg kan slipa både raka och konvexa eggar på alla yxor, alla storlekar, alla eggtyper. Återigen använder jag mig av en rak och en böjd styrpinne för att uppnå bästa resultat. Själva slipverktyget är en magnetfot, en stående stålpinne med en tvärslå och i tvärslån sitter en slipvinkelskruv med en ögla i toppen. Ett enkelt men mycket effektivt slipverktyg för yxor. Det kan också användas för att slipa ”köksyxan”, knivarna till köttkvarnen - och många andra eggverktyg som varit besvärliga att slipa tidigare..

Jag har alltså under många år försökt att lösa olika slipproblem genom att använda min kunskap och erfarenhet av knivar och andra eggverktyg. Det har faktiskt varit både min hobby och mitt yrke.
Genom att jag snidat i trä, jagat, fiskat, levt i naturen så har jag praktisk erfarenhet av många olika typer av knivar och eggar samt, naturligtvis, slipning. Både för hand och med slipverktyg av olika slag, allt från sneda och vinda handdragna slipstenar till moderna slipverktyg av diverse slag och fabrikat. Jag har också naturligtvis testat och använt de flesta på marknaden förekommande brynen. Speciellt diamantbrynen och keramiska brynen eftersom det är de enda brynen som behåller sin plana form när man använder dem.

Ovanstående ger lite bakgrund till mina uppfattningar och åsikter. Jag skall väl också tala om att jag gillar exakthet. Jag tycker om att slipa en egg helt rak - och sedan göra en brytning 1-10 hundradels grader bara för att få fram en effekt, alltså, att göra en brytning som man kan se - men inte ens känna med fingertoppen. Det blir dekorativt men har inget annat syfte än just detta – men jag uppskattar exaktheten i det jag kan utföra.

Detta innebär inte att jag alltid är exakt i det jag gör – men jag vill kunna vara det när jag behöver det - eller när jag vill uppnå någonting speciellt med det jag gör. Enligt mitt sätt att tänka så är det bra att kunna vara exakt och kunna prestera en 100% perfekt egg – men man behöver alltså inte göra det till vardags.

Lite repetition…

Två raka och plana ytor som möter varandra i en låg vinkel = vasst. Beroende på vad kniven skall användas till väljer man en slipvinkel så att eggen håller för det arbete den skall utföra. Principen är alltså mycket enkel = man skall inte försöka hugga ved med en rakkniv.

En kedja är bara så strak som dess svagaste länk – gäller också eggar. Slipar man för hand så får man i princip fram en ”såg”, alltså eggen är inte rak, den har både starka och svaga partier – och de svaga ger sig ganska fort.

Vill jag ha raka och plana ytor på mina knivar måste jag använda mig av en jigg för att få detta. Ju rakare och planare yta ju vassare kniv, ju lättare och snabbare att underhålla – och om slipvinkeln är rätt för materialet som skall skäras – ju längre håller eggen.

Några genvägar finns inte.


Skandinaviska knivar är utformade i Skandinavien – det är en självklarhet. Men, varför ser våra knivar ut just som de gör? Jo, vårt klimat, fyra årstider, skillnader i temperatur, våra trädslag, de djur vi jagar, att vi tillverkade allt vi behövde i trä – allt detta har utformat våra eggverktyg – våra knivar och deras skaft.

Folk som lever på andra platser har andra trädslag som kanske är hårdare, eller mjukare än våra trädslag, andra djur att jaga, de täljer inte sina tallrikar och bestick – de äter på andra underlag, de bygger sina hus i andra material, osv. Deras knivar ser alltså annorlunda ut än vad våra knivar gör. Varje kultur designar alltså sina egna knivar.

Arabiska knivar har böjda blad. Asiatiska knivar har ofta långa smala, ibland vågformade blad. Japanska knivar har ofta egg på bara en sida av bladet, I Sydamerika använder man machete – osv- osv. Det finns tusentals olika design på knivar.

Det är alltså klimat, trädslag, hur och vad man äter och dricker osv, som utformar och designar knivbladen – och alla andra verktyg som man använder.

I USA använder man ”större” knivar än vad vi har här. Deras slipvinkel ligger oftast betydligt högre än vad vår slipvinkel (ca 20 grader) gör. Knivar på 40 graders slipvinkel är inte ovanligt i USA – vilket jag faktiskt funderat lite omkring, varför har det blivit så?

Min teori är att i USA hugger man mer med sina knivar än vad vi gör här i Skandinavien. När vi hugger använder vi yxor – eller större knivar som är speciellt utformade för att hugga, alltså ”huggare”. När jag var ung och fick min första kniv sa alla ”farbröder” till mig, gång på gång – ”knivar skall man inte hugga med, bara tälja med” Det var ett mantra som ”tjatades” in – och det är också essensen av 1000 års knivkunskap: Man hugger INTE med knivar, hugger gör man med yxor. Knivar täljer, skrapar, och styckar man med. Då håller knivarna – och deras eggar.

Det ligger alltså mycket visdom i denna knivkunskap. Men, i USA hugger man alltså med sina knivar. För att klara detta måste alltså slipvinkeln kunna klara denna hårda påfrestning – och – bladet måste vara tyngre för att vara effektivt vid huggandet = bladen är längre och tjockare och slipvinkeln är betydligt högre, ofta dubbelt så hög som våra slipvinklar. Vi har alltså väldigt olika knivkulturer. Nu vet jag ju inte om min teori är korrekt – det är alltså bara vad jag tror.

(En bidragande orsak till detta är också Vietnamkriget. Miljontals unga män från USA tjänstgjorde i Vietnamn. Där lärde de sig använda knivar för den typen av klimat – och för strid. Eftersom knivar i detta klimat och dess växtlighet kräver högre slipvinklar så blev det en vana att använde högre slipvinklar. Soldaterna tog med sig sina knivar hem och använde dem där, de såg att eggen höll sig vass längre – och så småningom blev denna högre slipvinkel en ny standard i USA. Idag tillverkas de flesta knivar där med 40 graders slipvinkel. Våra slipvinklar ligger alltså på 20 grader, (40 grader har vi på våra yxor).

På samma sätt, genom praktiskt arbete, designas specialknivar som är perfekt designade för olika yrken. Skomakarkniven är alltså en kniv som fungerar perfekt för just skomakare – den är direkt olämplig i skog och mark. Materialet man arbetar med, dess tjocklek, hårdhet, mjukhet, konsistens, hur mycket utrymme man har att röra sig på när man arbetar med kniven – allt det bestämmer knivens design inom alla olika yrken. Knivar speciella för kvinnor är oftast mindre än männens knivar.

Skrivbordsprodukter har jag nämnt tidigare. Det är när en designer, som totalt saknar erfarenhet av att använda knivar, designar en vacker kniv som är ”skitläcker” att se på. Men hur fungerar den praktiskt när man använder den? Är skaftet så utformat att man kan tälja med den i fyra timmar utan att få blåsor i handen?

När man köper en kniv skall man fundera lite över hur den skall slipas, hur eggen ser ut, hur den känns i handen, om bladets vinkel gentemot handtagets utformning stämmer överens för just din hand – osv. Går den att slipa på ett bra sätt? Är eggen rak eller är eggen konvex? Kan jag stå med denna kniv i näven och skära i en timme eller två i sträck utan att handleden dör? Eller kommer jag att jag får blåsor i handen? Eller i tumgreppet?

Fabriksslipade knivar, oavsett prisläge, har mycket dåliga eggar, ibland extremt dåliga eggar – de har inte ens samma slipvinkel på eggens båda sidor. Så är det tyvärr.

Jag har aldrig, inte en enda gång, sett en kniv hålla den slipvinkel som tillverkaren säger att den skall ha – inte på någon sida av eggen. Det kan skilja många grader!

Har du en kniv som har en bred slipegg, t.ex en Morakniv. Ta en sax, en vanlig hushållssax med raka skär går bra. ”Klipp” rakt över eggen så att saxens skänklar ligger dikt an mot eggens båda sidor. Lås saxen i den positionen. Lägg saxen på ett papper, rita av med en penna saxens eggar – och du kan sedan mäta med en gradskala och se hur många grader din egg håller. Detta är ingen exakt mätmetod – men med lite ”träning” på att hålla saxen utan att den rör sig när man ritar av dess V-form – så träffar man hyggligt rätt. Du får då en uppfattning om vilken slipvinkel din kniv har.

Det går, men är mycket svårare, att mäta även köksknivars eggar på detta sätt men man behöver då någon till hjälp för man behöver ett förstoringsglas, eller helst en lupp, för att kunna se vad man gör – och osäkerheten blir lite högre eftersom eggarna ofta är mycket smala.

Jag tar upp det här eftersom jag är en slipnörd ibland – och jag tycker att detta är en viktig kunskap. Eftersom man inte kan mäta slipvinklarna på sina knivar (vilket knivtillverkarna vet att folk inte kan) så slarvas det väldigt mycket med fabriksslipningen av eggar. Slipning är tidskrävande och det är alltså dyrt att slipa. Man vill slipa snabbt och fort med maskin – och därför blir det som det blir. En egg som sägs hålla 20 grader kan alltså ligga på 30 grader – och tvärtom, ibland samtidigt på var sida av eggen. Jag måste tillägga att Svenska knivar brukar ha bättre kvalité på sin slipning än vad andra knivar har.

Det finns ingen mätmetod för att mäta konvexa eggar tyvärr. Eftersom det inte finns en mätmetod kan alltså konvexa eggar se ut hur som helst – och folk tror att bara eggen är konvex är det en hållbar och bra egg. Så är det naturligtvis inte. En konvex egg är exakt lika känslig för sin slipvinkel som en rak egg är – och man måste veta vad man gör när man slipar dem. Det finns många sätt att slipa en konvex egg på – och de flesta är dåliga eftersom man inte vet slipvinkeln eller bladets konvexa sfär. Det blir som det blir med andra ord.

 (Mitt slipverktyg Chef slipar konvexa eggar i exakta grader på skäreggen och den konvexa sfären kan slipas i valfritt antal grader. Det innebär att du kan slipa din konvexa egg efter precis samma principer som du slipar en rak egg. I varje moment vet du exakt vad du gör – och du kan balansera eggen efter hur just du använder just denna kniv – och du kan bestämma hur många graders konvex sfär du vill ha på eggen).

Eggar är känsliga saker. En grad hit eller dit, ibland bara en halv grad, kan vara skillnaden som mellan att köra en rolls jämfört med en ångvält. Ibland kan bara några tiondelar av en grad lösa ett avancerat skär-problem för en kniv.

Problemet, som jag ser det – är att detta är ganska okänt eftersom man inte kan slipa i exakta grader. Vet man inte vilken slipvinkel ens kniv har – och ändrar slipvinkeln – så vet man faktiskt inte vad det är man gör – eller hur? Man vet inte var man startade, vet inte var man slutade, vet inte sträckan man har rest – och när man inte vet detta – vad kan man lära sig av vad man har gjort? Ingenting faktiskt. Vad man KAN säga är att just denna kniv fungerar bättre, eller sämre, nu – men man vet faktiskt inte riktigt varför. Så är det. Detta får också en konsekvens – när man inte vet vad man gör – så börjar varje slipning i framtiden från - noll. Man kan inte lära sig någonting från att inte veta…

Vet man sin knivs slipvinkel, säg 10 grader (en sida av eggen), och så ändar man slipvinkeln till 9 grader – så vet jag exakt vad det är jag har utfört. När jag sedan använder kniven studerar jag hur den arbetar, hur vass den känns, hur slitagetålig den är, osv. När jag vet detta kan jag sedan balansera eggen med en halv, eller en hel grad uppåt eller nedåt. Vill jag ha kniven ännu vassare, minskar jag slipvinkeln med 0,5 grader till 8,5 grader – och testar kniven igen. Vill jag ha eggen tåligare mot slitage slipar jag om eggen till 9,5 grader – och testar kniven igen. Är det så jag vill ha den? Bra!
Ovanstående gäller även konvexa eggar!

Arbetar jag så här, då har jag lärt mig något mycket viktigt om knivar, jag vet att jag trivs med 9,5 graders slipvinkel på min kniv – och den kunskapen bär jag med mig resten av mitt liv. Jag har förstått hur viktigt det är med slipvinklar, jag vet hur jag kan balansera dem, jag vet hur eggar förändras när man slipar dem en halv grad uppåt eller nedåt – och jag startar aldrig en slipning från noll mera. Jag vet hur jag skall slipa så att det blir som just jag vill ha min egg.

Men, om jag täljer i mjukt trä skall slipvinkeln vara ca 19 grader totalt. Täljer jag i hårt trä skall slipvinkeln vara ca 22-23 grader. Då blir knivarna effektiva och kraftbesparande – och framför allt, knivarna gör som jag vill – inte som de vill – och deras eggar håller. Detta var allmän kunskap för 1000 år sedan.


Varje kniv jag har måste alltså slipas till sin specifika uppgift. Det är därför det fanns en snickarbod på varje bondgård en gång i tiden. I snickarboden hade man många olika knivar med många olika slipvinklar, var och en slipad till just sin uppgift – och till och med just sitt trädslag. På samma sätt fanns många olika typer av yxor, hyvlar, osv. Utanför stod en slipsten som frun eller barnen fick veva medan gubben slipade. Jag har vevat åtskilliga sådana, och fått dem vevade för mig när jag blev äldre.

Gammalt tillbaka visste man inte några gradtal – så man byggde slipverktyg som erfarenhetsmässigt gav de rätta slipvinklarna – så slipverktyg för att hålla slipvinklar är inget nytt, de är minst 1000 år gamla. Det finns avbildningar från tidig medeltid på olika slipverktyg man använt. Folk som levde då var knivanvändare – vi bara använder knivar då och då. Idag finns det inte så många knivanvändare faktiskt.

 Kanske är just du en knivanvändare? Se på din kniv, den som du använder mest. Hur mycket slipad är den? Mina knivar håller ungefär i fem år när jag slipar dem för hand. Efter fem år är ca 1/3 del av bladet bortslipat – och då är det dags för en ny allroundkniv att bära i bältet. Ungefär 1 mm av bladets bredd slipar jag alltså bort per år.

Jag vet de vars knivar håller i bara 2-3 år. DE är knivanvändare. Inte jag. Jag förstår att någon kanske blir irriterad på den beskrivningen eftersom de tycker att de använder knivar mycket. Men, vad är alltså mycket?

En kille visade upp en bild på en kniv på ett forum och berömde den och sa att denna kniv har jag använt jättemycket under fem år – och så skrev han en recension om kniven. Jag har använt exakt samma kniv också i fem år, då var 1/3 del av bladet bortslipat. Hans kniv hade i princip kvar kvar sin original  bladbredd  –  bara ungefär 1 mm av eggen var bortslipad. Om han använt sin kniv ”jättemycket” – Hur mycket har då jag använt min kniv? Jätte-jättemycket? Och de grabbar jag känner vars knivar håller bara i 2-3 år – hur mycket använder de sina knivar? Jätte-jätte-jätte-mycket? (Prata med en styckare eller en träsnidare – deras knivar kanske håller i några veckor, sedan är de slut…) DE använder kniv jättemycket.

Jag kom en gång till en dalgång i de Norska fjällen som hade en liten jaktmarknad, det var första gången de hade denna marknad. Jag satte upp mitt tält och mitt bord och ”hällde ut” ett antal slipverktyg på bordet i en stor hög just som en äldre man gick förbi. Han hörde ljudet, tittade ned på bordet, tvärstannade, pekade på ett av mina slipverktyg och sa ”den skall jag köpa av dej” Jag log inom mig, vis av erfarenheten av att ingående förklara för folk vad ett slipverktyg var och hur det fungerade. ”Vet du vad det är för någonting”? Frågade jag snällt (inget av slipverktygen var kopplade till en kniv). Han tittade på mig som om jag var en lallande idiot (vilket jag faktiskt var) och sa ”den ger mig slipvinklar på kniven min”. Jag blev paff måste jag erkänna. Men, han köpte en Basic och gick.

Inom en kvart hade jag en lång kö framför mitt bord – och alla köpte en Basic och gick – och jag sålde slut på allt jag hade. Rubbet. Jag skall inte påstå att jag var chockad – men nästintill i alla fall. Efter första dagen hade jag ingenting kvar. Jag ordande så att jag fick en ny leverans hemifrån under natten – och sålde slut igen under nästa dags förmiddag. Det var roligt, kul, härligt, folk var trevliga – och till och med barn kunde mer om knivar och eggar än någon vuxen jag träffat utanför denna dalgång. Senare lärde jag mig att denna dalgång var mycket berömd för sina träsniderier och träarbeten. Folket här täljde 8-10 timmar om dagen, måndag till fredag – och hade gjort så i hela sitt liv redan från barnsben, de föddes, levde och dog med en kniv i näven. Slipvinkeln, och 100% raka eggar var för dem livsviktigt.

Duger det med en hygglig egg kan man slipa för hand. Vill man ha bra eggar måste man använda ett slipverktyg där kniven sitter fast i slipverktyget och där slipvinkeln kan låsas – men - man måste ha en erfarenhet av slipverktyg, och de eggar ett sådant verktyg slipar fram för att förstå kvalitetsskillnaden när man jämför med handslipade eggar. Det är det som är det viktiga att förstå.

Välj brynen noga. Jag rekommenderar diamantbrynen och keramiska brynen – de håller sig plana och används torra, eventuellt med några droppar T-Röd då och då (underlättar slipjobbet). Andra trivs med mjuka brynen som behöver vatten eller olja. Båda sorterna (hårda och mjuka brynen) fungerar lika bra – det är mer en smaksak. Mjuka brynen måste man slipa raka då och då mot t.ex. ett diamantbryne.

Har man ett slipverktyg med ett antal mjuka brynen så måste dessa brynen slipas så att de håller samma höjd eftersom de annars slipar i olika slipvinklar.


Vilken kniv skall jag köpa?

Grunden är alltid att det är ditt behov av kniv som avgör hur dess blad, och egg, skall se ut. Vad skall du utföra med kniven? Skall du hugga ved med den – eller sprätta kuvert? Det du behöver utföra med kniven bestämmer hur dess blad, och egg, skall se ut.
Är du jägare och skall stycka vilt – trubbig spets, stor buk och konvex egg – längden på den raka delen av eggen bestäms av ifall du skall stycka harar - eller älgar.

Skall du ha en fiskekniv? Tunn, vass spets, liten buk eller ingen buk alls, tunt långt blad så att du kan filea fisken om du så önskar. Längden på bladet bestäms av om du skall rensa och filea sill - eller valar.

Överlevnadskniv? Köp dig en Morakniv, det är en bra överlevnadskniv – om du tänkt dig att överleva i vårt klimat. Har du tänkt dig att överleva i andra klimat behöver din överlevnadskniv se lite annorlunda ut. (Bäst är naturligtvis att du, genom din kunskap, ser till att du aldrig hamnar i en överlevnadssituation).

När det gäller överlevnadsknivar utfärdas en liten varning – de flesta sk överlevnadsknivar är skräp. När det gäller överlevnad, vad är överlevnad för oss – jämfört med överlevnad för t.ex. Amerikaner? Australiensare? Skillnaden är mycket stor. Klimatet avgör vad som är mest lämpat. Överlevnad i skog är t.ex. en helt annan sak än överlevnad i fjällen - eller i en öken. Skall du vara helgarderad måste du ha många olika överlevnadsknivar med dig, var och en anpassad för just sitt klimat… Knivar är som skruvmejslar – det går inte att dra i en liten skruv med en stor skruvmejsel – eller tvärtom, skruvmejseln måste vara anpassad i storlek till skruven – och kniven måste vara anpassad och slipad efter sitt användningsområde.

Varning för ögongodis och läckra knivar utfärdas. De är oftast designade av skrivbordsöverlevare…

När du köpt dig en bra och funktionell kniv – satsa pengar även på ett bra och funktionellt bryne – helst ett slipverktyg. Jag möter ofta folk som köper knivar för 5 -10.000 kronor – och ett litet ynka bryne för en tia… Jaha, så var det med den knivkunskapen… de vill ha en frän kniv – men den bör snabbt vara ganska oduglig eftersom den inte går att slipa bra med ett bryne för 10 spänn.

Knivar är verktyg. För att fungera skall de vara vassa. Eggen skall vara perfekt formad för sitt ändamål. Inte för slö – inte heller för vass. Då fungerar de som verktyg.

Jag träffar ofta folk som visar sina knivar och säger att: ”det här är världens bästa kniv, jag har haft den i 20 år, det finns ingen bättre kniv”! När jag tittar på kniven och läser av den ser jag att den aldrig är slipad, den har kvar sin fabriksslipning = den är aldrig använd. Mannen ifråga har kanske burit den i sitt bälte i 20 år – men aldrig riktigt använt den. Frågar jag om han använt den mycket svarar de alltid  ”Jättemycket”.

När det gäller slipning för hand… har du en laserpekare? Bra. Tejpa fast den på ditt bryne och slipa sedan din kniv. Sitt ca 54 cm från en vägg där du kan se den röda punkten. När du slipar ser du en ”röd linje” på väggen, alltså hur den röda punkten rör sig. Märk ut denna linje på väggen. Slipa sedan igen. Om den röda punkten kommer utanför den linje du drog upp 1 cm – då är du 1 grad fel på eggen. Prova detta – och du kommer att får dig ett gott skratt!

Slipar du mot ett bänkbryne, tejpa fast laserpekaren på knivbladet och gör samma sak, för varje cm som den röda punkten rör sig vertikalt är du 1 grad fel på eggen. Prova! Det är MYCKET lärorikt!

Jag har en laserpekare som är fäst på en magnet som jag kan sätta på ett diamantbryne eller på knivbladet, jag brukar ha med denna lilla sak när jag är ute på knivmarknader osv – och använda den när folk alltför påträngande och aggressivt påstår att de minsann kan slipa 100 % rakt” – och de minsann inte behöver någon sådan skit som slipverktyg för att hålla perfekta slipvinklar…. Det blir alltid väldigt roligt – för mig och de kringstående... inte för han som slipar.

Är jag på ett särdeles snällt humör ger jag dem bara en kniv att slipa samt talar om att den har tre slipvinklar, 9, 10 och 11 grader – och så ber jag dem slipa den delen av eggen som håller 10 grader – samt ber dem att inte repa de andra två ytorna… Ingen har klarat detta - hittills.

När det gäller slipning av knivar – mät ditt slipresultat – gå inte i fällan att själv bedöma hur du har slipat.  Svart tusch på eggen – och studera resultatet. Använd laserpekare om du har en sådan (se ovan). Stållinjal tvärs en rak egg och ljus bakom, se längs eggen, ser du ljus under linjalen någonstans – är det inte rakt. Använd lupp med 10 ggr förstoring och studera dina eggar när du slipat dem - och var självkritisk.

Allt det här hjälper dig till att slipa bättre och bättre eftersom du blir medveten om vilka fel du har gjort.

Studera även på sikt hur eggen blir efter 10 slipningar – är det överhuvudtaget samma egg? Måste du lämna in kniven för slipning hos ett proffs – ja – då har du slipat lite fel varje gång du slipat den, felen har adderats med varandra – eller hur?

Alla fel man gör på en egg – adderas med tidigare fel.

Alla rätt man gör på en egg adderas med tidigare rätt = eggen förändras inte.

En kniv som blivit en kompis i handen och som fungerar perfekt för just mig är en underbar sak att arbeta med. För att komma upp till den nivån måste man ha använt kniven mycket – och dess slipvinkel får inte ha förändrat sig under denna tid. Försök att nå dit, ha det som ett mål när du slipar, en alldeles egen perfekt fungerande kniv!

Problemet med att slipa för hand är att det blir vasst. När det blir vasst blir man stolt och tycker att man har lyckats bra = man är en bra slipare – och vassheten blir en bekräftelse på detta varje gång. Men – man vet inte slipvinkeln, har ingen aning om vilka grader eggen håller eller ens om den håller samma antal grader på båda sidorna av eggen – och – eggen blir allt mer konvex för varje gång man slipar den – man har alltså ”fördärvat” eggen lite varje gång man slipar den – och tillslut fungerar inte eggen längre eftersom dess vinkel blivit för hög – den är fortfarande ”vass” men klarar inte av att penetrera materialet. Det är då man går till ett proffs för att han skall slipa om kniven. När man fått tillbaka sin kniv börjar cirkeln om igen… Idag anses detta vara ett helt normalt förlopp för en kniv – det är det inte. Orsaken är alltså dålig slipning.

Det är just detta som ett slipverktyg med låsbar slipvinkel klarar av att undvika. Man slipar sin kniv med slipverktyget i exakt samma slipvinkel som eggen redan har. Man tar bort minimalt med material från eggen vilket medför att kniven får ett långt liv – och man lär känna sin kniv och dess egenskaper genom att eggen inte förändras.

Jag hoppas att jag kunnat förklara på ett förståeligt sätt och att ni nu känner att ni vet mer om knivar, deras bakgrund och vad som är viktigt för att de skall fungera som knivar – och därmed vara bra fungerande verktyg att använda – verktyg man kan lita på, som håller – och som gör som du vill att de skall göra.

 

Lite fördjupad knivkunskap… kort bara…

Skillnaden i godstjocklek på en egg när man ändrar slipvinkeln 1 grad är 1/1000 dels millimeter. Detta är mätt 0,05 mm bakom skäreggen.

1/1000 dels mm är inte mycket. Men, eggen är på denna plats 16 tusendels mm tjock – så ökar jag slipvinkeln från 10 till 11 grader så ökar jag godstjockleken med 12,5% - och det är mycket. Eggen blir alltså 12,5% mer slitagetålig – och mer hållbar.

När du ändrar slipvinkeln 1 grad lägger du alltså till, eller tar bort, 1 tusendels millimeter på eggen. 1 mikron alltså…